Varför kan jag inte springa fortare?

Snön smälter från vägarna i vårsolen och sommarlöparna börjar hitta ut på vägrenen igen. Men varför känns det alltid lika jobbigt att springa, borde jag inte bli bättre någon gång?

Läste en artikel på Runner´s World här om dagen och tyckte den träffade så bra att jag var tvungen att dela mina tankar. Här kan ni läsa originaltexten Why Can´t I run faster skriven av

”Jag får inte luft”
Orsak: Syreskuld
Inträffar: Strax efter start
Vad göra: Uppvärmning som innehåller korta rusher.

Här är det säkert många som kan känna igen sig. I början av ett pass känns det som om luften tar slut. Lungkapaciteten är som en 85-årings och farten sjunker, vad är det som händer? Musklerna behöver syre för att jobba och det dröjer en stund för hjärtat att tillgodose behovet. Du har dock redan dragit på dig en syreskuld som måste betalas tillbaka och det sker genom att kroppen tvingar dig att sänka tempot för en stund.

Handlar det om ett träningspass så gå eller spring sakta första 10 minuterna. Är det ett lopp som stundar så se till att värma upp ca 15 minuter. I slutet av uppvärmningen gör du några drag på ca 45 sek i tävlingsfart. Då är kroppen redo att prestera och den syreskuld du drar på dig under uppvärmningen hinner du betala tillbaka mellan uppvärmningen och loppet.

”Det brinner i mina ben”
Orsak: Slaggprodukter i musklerna utlöser signaler till hjärnan
Inträffar: Vid kortare lopp eller under slutspurten
Vad göra: Korta snabba intervaller

Vardagligt pratar man om mjölksyran eller laktatet som bränner i musklerna, men det är inte hela sanningen. Endast laktatet gör inte att du blir trött i musklerna, utan det är en kombination av andra ämnen tillsammans med laktat som kroppen reagerar på. Det är intressant, men saknar i praktiken betydelse för motionären. Det som går att göra för att bli kvitt den brännande känslan är att träna receptorerna i musklerna så de inte ska vara så känsliga. Det gör du genom att upprepat aktivera dem i träningen, exempelvis genom intervallträning.

Det är inte lätt att orka genomföra dessa pass och det är här som jag kan göra en stor skillnad med mina kunder. Att motivera och pusha på när blicken blir tom och de börjar säga att de inte orkar längre. Det har blivit otaligt många fler genomförda intervaller och backdrag då jag har peppat mina kunder i dessa situationer. Och varför är det så? Ja, då glider vi in på nästa punkt.

”Jag ger upp!”
Orsak: Överbelastning
Inträffar: Alltid när du tänjer på dina gränser
Vad göra: Träna hjärnan

Jag orkar inte! Det gör för ont! Det är väl därför du inte pressar dig på slutet av loppet eller varför du lämnar de sista intervallerna ogjorda. Tänk om det varit så lätt. Det hade varit bra att veta hur hjärnan fungerar i detta fall. En teknik som tycks fungera är att tänka positivt, exempelvis -”Jag orkar bra” eller -”Det finns mycket kraft kvar”.

Om du börjar tänka negativa tankar ”jag orkar inte” så är det nästan kört. Du börjar känna efter var det tar ont, kollar att pulsen ligger nära max och tänker på allt annat som är jävligt. Jag råkade själv ut för detta här i vintras då jag skulle springa 6x1km i 3:40 tempo. Efter 400m på andra intervallen sa hjärnan STOP! och jag stannade direkt. Jag såg på klockan att jag till och med låg ett par sekunder före och fattade först inte varför jag stannat. Efter detta förmådde jag inte att påbörja flera 1000m drag, utan jag var tvungen att ändra mig till 400m istället. Aldrig tidigare har jag upplevt en så stark STOP signal från hjärnan vare sig den varit befogad eller inte.

Som skribenten avslutar sin artikel gör också jag.

The next great training leaps will come from understanding the brain.