Simma-cykla-springa, Davids version

Dagens triathlon lopp har växt fram som mitt huvudmålet denna sommar. Träningen har sakta mak gett resultat och motivationen har varit på topp, trots två sjukhusvistelser och en operation som har jag hunnit med i sommar. En realistisk målsättning sattes upp och tiden 1 timme 20 minuter fick stå som maxtid. 10 minuter simning, 40 minuter cykel, 22 minuter löpning samt lite extra för byte av utrustning.

bfl_sun_city_triathlon_packaPå tal om utrustning behövs det en hel del. Stort tack till min bror som lånade mig sin cykel, det är något helt annat att trampa en racer på 10kg mot min egna MTB med sidoväskor. Nya innerslangar ock ett nytt bakdäck investerade jag i för att förhoppningsvis slippa punktering. En checklista gjordes upp och all utrustning radades ut på golvet kvällen innan för att inte glömma något. Efter att dubbelkollat allt stuvades utrustningen in i bilen, såg nästan lite proffsigt ut med symmetriskt upplägg. Barnen hade vi fört till farmor och farfar tidigare på dagen, så det var bara att äta kvällsbit och gå och sova.

bfl_sun_city_triathlon_packat

Tävlingsdagen inleddes med gröt och ägg 7 på morgonen. Bilen packades som sagt redan kvällen innan, vilket var ett projekt i sig, så det var bara att klä på sig och köra iväg. Regnet var ihållande och himlen jämngrå, det såg inte ut som om det skulle lätta upp i första taget. Men det är lika för alla och jag är inte gjord av socker. Vi kom i god tid till tävlingsplatsen, men Wasalandia parkeringen var låst så det blev att parkera en bit bort istället. Nu skulle utrustningen ut ur bilen och kontrolleras, regnet fortsatte att komma ner. Efter att vi löst ut nummerlappen och tidschippet sökte vi oss mot växlingsområdet. Vid ingången granskades hjälmen och bromsarna på cykeln. Ett metallrör agerade cykelställ, där hängdes cykeln upp på sadeln och egna utrustningen lämnades under cykeln.

En timme före start hölls en obligatorisk genomgång av tävlingsreglerna, efter det fick vi börja byta om. Regnet höll fortfarande i sig, men vid det här laget började jag vara så taggad så märkte det inte ens. Efter en kort löprunda förbi startpunkten kom jag tillbaka och började dra på våtdräkten. Cykelskor, hjälm, glasögon och nummerlappen placerades ut så det skulle gå snabbt att byta om. Nummerlappen bars på rygg vid cyklingen och på mage vid löpningen. Själv har jag ett bälte där nummerlappen fästs, det är bara att klicka fast runt midjan och vrida runt beroende på sträcka. Löpskorna sattes ännu bredvid och nu var det 10 minuter till start. Niina är också färdig så vi går ner till stranden där starten går.

bfl_sun_city_triathlon_ombyteTvå minuter till start, märker att det slutat regna. En minut till start, sista checken av simglasögonen. 30 sekunder kvar, går lite framåt så fötterna är i vattnet. Tuuuut ljuder en signal och runt 100 deltagare sätter fart ut i vattnet. Jag får ganska fort plats i vattnet men hittar inte riktigt mitt lugn. Försöker hänga på en som simmar framför mig men känner genast av att det inte kommer att gå. Besluter mig för att simma i egen fart. Fältet spricker fort upp så trångt är det inte. Andningen fungerar inte till 100%, dels p.g.a. vågorna men också då vatten stänker från övriga simmare, det är inte som att simma i bassängen. Strax före bojen kommer en annan deltagare över på fel sida och krockar med herren framför mig, det resulterar i ett litet stop. När jag rundat bojen efter 200 meter hittar jag min rytm och simningen börjar flyta på riktigt bra. Antingen börjar andra bli trött eller så har jag ökat farten. Kanske lite av båda, men nu börjar jag simma förbi en efter en och tävlingsinstinkten eldar på. Simningen flyter på bra hela vägen in mot stranden och första etappen börjar lida mot sitt slut. Kroppen känns otroligt tung när jag kommer upp ur vattnet. Det är ca 100 meter löpning upp till T1 och jag springer ganska sakta samtidigt som jag börjar dra av mig våtdräkten. Armarna slinker lätt ur, jag har ett medel i ”deodorant förpackning” som heter BodyGlide. Det stryks på armar och ben både under och ovanpå våtdräkten för att underlätta avtagningen. Första etappen avverkas på tiden 09:59 och jag ligger på en 19:de plats.

Dags att leka stålmannen och få på sig cykelutrustning så fort som möjligt. Höger ben får jag lätt ur våtdräkten men vänster vållar lite problem. Först tror jag det är chippet som bärs runt vristen som hakar i våtdräkten. Men det visar sig att det är bandet till dragkedjan som på något sätt trasslat in sig och hängt upp sig mot min häl. Först på tredje försöket får jag ut foten, sekunderna rinner iväg, men jag behåller lugnet. Tröjan och cykelbyxorna har jag färdigt på mig, de hängde med på simturen. Vänster sko går på bra, men det känns som om sulan vikt sig i den högra. Jag tar av den och kontrollerar, allt är ok, sätter tillbaka foten och samma känsla igen. Det får vara, har inte tid att fundera på det. Nummerlapp, glasögon och hjälmen på, nu får jag ta cykeln i hand och bege mig ut på nästa etapp. T1 avverkades på 1:31, 9:de snabbast i klassen och jag går ut som 12:a.

Första kilometerna känns bra, det är ny asfalt på vägen och farten ligger runt 33 km/h. Vid första uppförsbacken växlar jag ner på främre kransen (jag har ingen aning om det kallas så, det låter passande, rätta mig gärna om jag har fel) för att bibehålla kadensen. Uppe på krönet växlar jag upp tillbaka men cykeln vill annat. Jag får inte upp kedjan på största kransen, försöker ett flertal gånger utan resultat. Märker att farten sjunkit under 30 sträcket och bestämmer mig för att inte bry mig. Ligger på en låg utväxling där bak istället och det fungerar lika bra, det är bara något jag inte brukar göra så psyket får en liten törn. Efter halva distansen kommer den efterlängtade Markbacken, en ca 500 meter lång stigning. Jag går ner på grannygear för att inte dra på mig så mycket mjölksyra, stigningen går galant. I början av utförsåkningen växlar jag upp och nu hoppar kedjan upp på den yttersta kransen. Lika mycket som psyket fick en törn tidigare får det nu istället en boost. Det är en brant utförsåkning och jag är inte så van i sadeln, det får rulla på men jag trampar bara för att hålla benen i rörelse. 56 km/h visar mätaren, sedan kommer en 90 grader vänstersväng och jag håller på att köra av vägen. Det är nya asfaltremsor i korsningen och vått på vägen så vågar inte luta cykeln tillräckligt. Lyckas med nöd och näppe komma upp på asfalten igen efter att varit och visat hjulen för vägrenen på andra sidan. Nära skjuter ingen hare. Rutten går nu tillbaka längs Sundomvägen och cyklingen löper på utan bekymmer. Ligger strax över 30 km/h och håller min egen fart, jag vet att det inte går att springa ifall jag cyklar fortare. Det märks att det finns för få timmar på cykeln. Sluttiden blir 36:33 vilket är bättre än planerat, men jag har fallit till 19:de plats och är bara 23:a totalt på cyklingen. Här finns mycket att förbättra.

Före ingången till T2 måste cykeln ledas, deltagaren före mig stannar och kliver av och börjar gå, någon i publiken ropar spring. Nu ska ni få se tänker jag. Jag kopplar lös fötterna och rullar in mot linjen som markerar cykelstop. I farten ställer jag mig upp och kastar höger ben över sadeln, sedan för jag det in mellan vänster ben och cykeln. På så vis kan jag stiga ner med höger ben och fortsätta springandes i farten. Detta har jag sett på Youtube, jag vet också att inte testa något på tävling som inte gjorts på träning. Låt det bära eller brista, det finns ju sekunder att tjäna. Avstigningen går galant och ett whooow fås av publiken. Vilken energiboost det ger! Framme vid min plats hängs cykeln upp i ställningen, hjälmen och glasögonen av samt nya skor på fötterna. Nu är det bara 5 km till mål. 39 sekunder tog det från att jag kom in på området tills jag lämnade det. 7:de snabbaste tid av alla och jag går ut som 19:de man.

Första kilometern är lite jobbig, benen känns helt ok, men andningen är ytlig och allt för snabb. Jag sänker tempot en aning, efter en stund normaliseras min andning och löpningen börjar gå som normalt. Det finns lite ryggar att ta fast, så en efter en passeras andra deltagare. Vid vändpunkten känns löpningen nästan lätt och jag ökar takten en aning, bara 2 km kvar. Jag ser en deltagare i blå tröja ca 100 meter framför mig, honom ska jag fast före jag är i mål. Utan att förivra mig skruvar jag ytterligare upp tempot och börjar knappa in. Efter ca 1 km är jag ikapp, dessa tillfällen ger otroligt mycket extra energi. Framför mig är nu en svart rygg ca 100 meter bort, challenge acceptet. Med 200 meter kvar till mål passerar jag honom och slutspurten inleds. Sluttiden 21:58, 8:de snabbaste tid och in på en slutlig 10:de plats. Totaltid 1:10:42, 13:31 efter vinnaren.

bfl_sun_city_triathlon_tummeuppMitt första triathlon avklarat! Vilken upplevelse, det här gör jag om. Målsättningen uppnåddes med nästan ruskigt exakta tider dessutom.

Simning 9:59 (10)

Cykel 36:33 (40)

Löpning 21:58 (22)

T1 och T2 gick riktigt bra, speciellt med tanke på att detta var första gången. Teknikkurs i simning är redan inbokad till nästa månad och får jag bort några minuter där och mer träningstid på cykel så kan jag vara med och tampas lite högre upp nästa gång.

Bästa kommentaren får jag dock av min bror när jag träffar honom.

-Det gick ju helt bra, otränad och allt!