Kids let me tell you the story of how I met your father

På tisdagar brukar David vara i Vörå och massera, så då passar jag och barnen på att fara till barnens mommo. Vilken lyx då jag får lämna barnen hos henne och sticker själv ut och kör en löpträning.

Har satt upp en hel del mål inför kommande året och ett är att springa snabbare/km. Så dessa träningar i Vörå har blivit intervallträningar, fartlek, backträningar och springa i trappor. Hoppbackens trappor har blivit välanvända av mig i höst och jisses vilken träning man får! Brukar först springa till hoppbacken som uppvärmning, sen kör jag trapporna  6-8 varv upp och ner i varierande stil. Sen springer jag via spånbanan hem till mamma/mommo igen. Måste ju säga att det är extra skönt på tisdagar, för då behöver jag inte sköta om matlagningen och dessutom har jag hjälp med barnen av mommo och även av min lillasyster.

What goes up...

What goes up…

bfl, body for mama, trappor ner, vörå

…must come down.

 

On top of the world

On top of the world

 

 

 

Förra tisdagen beslutade jag att köra träningen på sportplan. Vet inte när jag senast varit dit, men vilken nostalgitripp det blev! Allt såg precis likadant ut som förr. Ett antal jumppatimmar och motionsjippon från skolan har man befunnit sig på denna plats. Men det bästa som hänt här är nog att jag fick min första puss av David och att vi blev ihop här. Och det tack vare jumppaläraren! Jag och David har gått på gymnasiet i Vörå, han på idrottsgymnasiet och jag på ”normala”gymnasiet.

Löpträning på sportplan. But first, let me take a selfie..

Löpträning på sportplan. But first, let me take a selfie..

Nostalgitripp till 90-talet

Nostalgitripp till 90-talet

 

 

 

 

 

 

 

 

Året var 1999, gymnasiefest på Storberget. Där började vi prata och när det kom fram att Davids familj hade en blå bubbla, så var jag såld 😉  (har alltid drömt om en Volkkare som är blå). Idrottseleverna var ju lite av en egen kast; hade eget bord i matsalen som ingen annan fick/vågade sitta vid, det var status att vara idrottselev och idrottseleverna var både älskade och hatade. Så att en idrottselev (!!!) pratade med mig hela kvällen var ju helt utopistiskt. Men David charmade mig totalt; en sympatisk, gullig, snäll, rolig, intressant kille.

Följande vecka ordnades det ett maratonjippo på sportplan från skolan för någon välgörenhet. Skolkören (som jag var med i) skulle sjunga något där och David var och sprang. Vi pratades vid många gånger under jippot. När kvällen var slut skulle David åka tillbaka till internatet med jumppaläraren. Jag och David stod och pratade, då läraren som David skulle åka med kom och tyckte att nu var det dags att pussa hejdå, för nu åker bilen. Sagt och gjort, vad kan man annat göra då en lärare säger att man ska pussas 😉

Så tack Sussie, nu i oktober blev det 15 år sen den pussen! Tänk om man då skulle ha vetat att man 15 år senare är gift och har tre barn med den killen.

 

Foto av photomoments.fi

Foto av photomoments.fi