Kämpaglöd, men vackert var det inte

skorAlltid går det inte som planerat, då finns valet att ge upp eller köra vidare. Vardagliga saker som att barnens vantar ännu är våta då det är dags för dagis, gröttallriken flyger i golvet vid frukosten eller att alla barnen ger en ”dubbelkramar” inför natten. Det är väl det här som kallas livet, en ständig kamp med ”highs and lows”. Idag var det nära att ge upp, riktigt nära, känslan att det inte kommer att gå var påtaglig.

Nu var det inte allvarligare än ett träningspass som skulle genomföras. 10 x 400 meter på 1:32 stod på programmet. Det var inplanerat redan till förra veckan men då gick annat före. Så idag blev det att bita i utmaningen istället. Mentalt var jag förberedd på ett relativt tufft pass, runt 400-500 meter ska var genomförbart med avslappnad löpning. Idag var det allt annat förutom det. Tre ganska tunga styrkepass i början av veckan och en onsdag med träningsvärk i hela kroppen lovade inte gott. Men torsdag morgon var betydligt bättre och känslan var helt ok inför passet.

1 1:27 164 Första gick alldeles för fort, taggad till 100%
2 1:35 180 Andra kändes redan tung och tankarna kommer krypande, det här blir tungt
3 1:36 177 Tredje går långsammare och nu är det bara att kasta in handduken, provar en till
4 1:32 180 Trycker på ordentligt och sista rakan är jag som en robot som försöker springa, jag tar en till och sen får det vara.
5 1:30 184 Efter femte känns det lite dumt att sluta eftersom nu bara hälften återstår
6 1:33 185 Tung och stel löpning, men sjätte avklarad. Orka två till så är det bara en kvar tänker jag
7 1:33 186 Hakar på en rullskidare för att hålla tempo, men nu börjar det smaka skit
8 1:35 183 Åttan gjord och låren börjar också säga ifrån. Bara en kvar för sista orkar jag alltid
9 1:36 181 Nu är jag trött, men det gör inget, för passet är avklarat
10 1:33 186 Sista draget går på ren vilja. Kämpaglöd till 100%, vilken otroligt härlig känsla

spinning

Idag var det främst lungorna och hjärtat som inte ville var med i leken, benen kändes relativt fräscha ända in mot slutet. Ser jag till pulsen så var jag över 190 vi målgången på de sista intervallerna. Men med tanke på hur det kändes i kroppen borde jag legat strax över 200. Mera träning för att hjärtat ska orka pumpa på,, eller har det med åldern att göra, jag är ju inte 20 längre. Nej för fan, det var ju onödigt sagt. I med lite mat, i säng och sova, sedan väntar nog cykeln snällt på mig under trappan. Men imorgon inleder vi dagen med sovmorgon, fram till 6:30 förhoppningsvis och sedan gör vi lyxfrukost.

When you feel like quitting think about why you started!